Filmrecension: Hitta Nemo

Hitta Nemo har den traditionellt komiska, lekfulla och barnsligt fängslande berättelsekomponenterna som de flesta av Pixars animerade filmer kommer med – och med kombinationen av komedi och knäppa karaktärer som vi hittar i Toy Story, Monters Inc, eller Ett Småkryps Liv. Det förstärker filmens oväntade skönhet, varierande färger och form som gör det här till en av de sällsynta filmerna där jag ville sätta mig längst fram i biografen för att ta in varenda pixel av film. Filmen utspelar sig nästan huvudsakligen under vatten, och i en värld av färgglada tropiska fiskar i närheten av Australien lyckas Pixar göra en färgstark film än starkare.

Marvin och Nemo

Men självklart finns det även en handling, och det är en av de där typiska Pixar-uppfinningarna som involverar barn på ”spänningsnivån” samtidigt som den lämnar vuxna underhållna av satiren och de komiska inslagen av de mänskliga fiskarna. I filmen får vi följa den lilla fisken Nemo, en liten clownfisk som är född med en förminskad fena men med en förstorad äventyrslust. Hans far, Marvin, är en överbeskyddande fisk då Nemo är allting han har kvar: Nemos mor och alla hennes andra ägg förlorades då en Barracuda slog till. När Nemo simmar iväg till sin första dag i skolan varnar Marvin honom och säger åt honom att stanna med klassen oh att undvika alla faror som finns i de djupare delarna av havet. Men, äventyrslysten som han är, antingen glömmer, eller väljer att glömma sin fars råd och hamnar upp i ett saltvattenakvarium hos en tandläkare i Sydney. Marvn simmar smidigt iväg för att hitta sin son, tillsammans med Doris, en pallettkirurg med gigantiska ögon som han möter på vägen.

Rösterna gör filmen

Andrew Stanton

Karaktärerna får ytterligare liv av de röstskådespelare som inkluderar sin egen personliga manierism och vissa av dem kände jag även igen från andra filmer: men även de jag inte kunde namnge fick mig att komma ihåg en scen från en film jag sett för länge sedan. Marvin är till exempel spelad av Leif Andrée som en neurotisk, överbeskyddande fader, medan Doris spelas av Ulla Skoog som en hjälpsam, optimistisk och tankspridd karaktär. Animationerna som leds av regissören Andrew Stanton skapar en undervattensvärld som är precis så som vi förväntas oss att den ska vara: vi kan inte se hur långt som helst ut i havet, så när hotet kommer, kan det tyvärr redan vara försent. Det finns något drömliknande med de visuella effekterna i Hitta Nemo.

Rolig för barn… och vuxna!

Men när man skriver en recension om en film som Hitta Nemo får man hålla i åtanke att man inte skriver den för ett barn. Utan för föräldrarna, som läser recensionerna. Med det sagt kan jag säga att Hitta Nemo är en rolig film även för oss vuxna. Det finns skämt som vi förstår som barn inte förstår, och komplexiteten i Marvins karaktär får oss föräldrar att känna igen oss i de stundvis neurotiska sammanbrotten som han visar på. Det är även intressant att se hur pappan är hjälten i sagan, då vi i de flesta animationer får följa modern som hjälten.