Filmrecension: V for Vendetta

Året är 2020. Ett virus har spridit sig som löpeld runt jorden, och den största delen av amerikanska medborgare är döda. Storbritannien dikteras av en hänsynslös diktator som lovar säkerhet utan frihet. Men det är en man som står emot honom: den mannen går under namnet V. Han rör sig med fart och smidighet genom London trots desperata försök av polisen att stoppa honom. Han bär en mask som visar ansiktet av Guy Fawkes, en person som 1605 försökte att spränga upp parlamentshuset. Den 5:e november, kvällen till Guy Fawkes födelsedag, har brittiska lever under årtionden gjort brasor för att bränna hans minne till marken. Men den här aftonen, år 2020, räddar V en ung TV-reporter vid namn Evey från ett våldtäktsförsök av några av de lokala poliserna. Han tar med henne till sitt gömställe, och visar henne en natt hon aldrig kommer att glömma bort när han spränger upp Old Bailey – stadens domstol.

V for Vendetta – en klassiker

I V for Vendetta får vi följa V i hans försök att störta regeringen under de kommande 12 månaderna. Fram till natten han har lovat att med buller och bång göra den avslutande attacken mot den fascistiska ledningen. Vi får se en polisstat som håller sina invånare i ett järngrepp bli förnedrade av en ensam man som vid första anblick tycks vara omöjligt att greppa tag om. Samtidigt försöker staten genom bland annat tv-rapporteringar förskingra hans attacker genom att ge alternativa förklaringar. De hävdar till exempel explosionen av Old Bailey i själva verket var ett firande för Storbritanniens långa tradition av lag och ordning – och att den påstådda rivningen var något som länge hade planerats.  Men invånarna i staden är misstänksamma och deras skepsis mot ledningen förstärks av att V fortsätter att propagera i staden genom diverse tillhyggen.

Handlingen tar sin början

Berättelsen och handlingen kom först till världen i två noveller publicerade av Alan Moore 1982 och 1983. Och trots att superhjälten i filmen har en något annorlunda roll i filmen gentemot böckerna kvarstår den fundamentala frågan: är han en terrorist eller en frihetskämpe? Storbritannien regeras av en ensam man under namnet Sutler, som regerar över landet från en TV-skärm lika stor som en vägg och tycks personifiera vad Big Brother kommer att innebära i en dystopisk framtid. Sutler spelas av skådespelaren John Hurt, som också spelade rollen Winston Smith i filmen Ninteen Eighty-Four från 1984.

Slående likheter med Matrix

V for Vendetta skrev och producerades av Wachowskis, Andy och Lana, som också regisserade Matrix-filmerna. Likheten mellan rebellerna som kämpar mot en typ av systemkontroll är slående. Den här filmen är däremot mer rak på sak och specialeffekterna är inte lika påtagliga – trots att de inte är helt främmande i filmen. Den har även rum för massor av idéer som är mer intresseväckande än vad vi först kan tro. Men om den här filmen säger något om vår framtid eller kommer att läggas i låda för science fiction återstår att se. Har du missat den här filmen rekommenderar jag skarpt att du tittar på den vid första bästa tillfälle.

Slående likheter med Matrix