Pulp Fiction

Pulp Fiction är en filmklassiker från 90-talet regisserad av Quentin Tarantino. I den här artikeln kommer jag recensera filmen och berätta precis varför du borde se den för första, eller tionde gången. Jag har precis kollat klart på filmen Pulp Fiction för första gången sedan ett par år tillbaka. Egentligen är det här inte en film jag brukar se på men efter ett par vänner hade tjatat om att vi skulle se den så gick jag med på det. De hade inte sett den tidigare men det hade jag gjort. Och kanske var det för att det var ett par år sedan jag såg den men den men visst, den var minst lika bra idag som den var för ett par år sedan. Så med det sagt vill jag ge mig an det tuffa jobbet att recensera en modern klassiker från 90-talet.

Låt oss börja från början

Först och främst. Den här filmen kommer att påminna dig någonstans mellan Apocalype Now och A Clockwork Orange, och vissa skulle även kunna dra en parallell till Natural Born Killers. Hur då tänker ni? Jo, den här filmen är full av våldsamma scener, action och fult språk. Pulp Fiction är helt enkelt inte en film för alla. Jag skulle definitivt inte rekommendera mina föräldrar som är födda under 30-talet att se den här filmen. Till och med personer från en yngre generation skulle ha svårt att smälta de stundvis råa scenerna som skildras i filmen, men det är upp till smak och tycke som bestämmer vad man tycker är bra, och hur mycket man klarar av att se.

En utmärkt regisserad film

Men filmskaparna gör ett utmärkt jobb i att göra den här filmen. Och de får det enkelt av de fantastiska skådespelarna som axlar sin roll på ett perfekt sätt. Från de mest vidriga karaktärerna du kan föreställa dig som trots det fascinerar dig till den grad att du frågar dig om de verkligen är så onda. Från Travoltas nästan ungdomliga nyfikenhet om världen, till Samuel L. Jacksons uppriktiga och eftertänksamma – nästan filosofiska – citat som härstammar från filmen. Till Willis djupa och ärliga hängivenhet till att leva upp till minnet av hans fader. Bredden på karaktärerna och hur genuina de är, är vad som lyfter upp filmen. De slår sig in i tittarens synfält och oavsett hur mycket man gör för att hejda sig från deras attacker så kommer dem att lämna mersmak. Man vill helt enkelt fortsätta titta på de.

Spänningen ligger i karaktärerna

Så som många hävdar så ligger spänningen i handlingen. Men jag skulle vilja påstå att spänningen ligger i karaktärerna. Det är karaktärerna som driver fram spänningen i filmen. Det ser man framför allt i hur karaktärerna utvecklas genom handlingens gång. Men det går inte att förbise att handlingen är otroligt smart och oförutsägbar. Quentin Tarantino gör ett utmärkt jobb i att binda ihop vad som vid första anblick är för varandra okända personer, där deras öden kommer att ha en större påverkan på varandra än vad man först hade trott.